En gång i tiden var jag rädd att varje andetag jag tog skulle bli min första sista chans


Sitter i vardagsrummet med spöregn utanför. Det är okej att det regnar så länge man är inne, annars är det drygt som 17. Näst sista dagen i mars började med ett beep-test på idrotten och liter fysgrejer. Hade oroat mig över det länge men det gick bra det. Fortsatte dagen med italienskaprov, gick väl helt okej det med. Efter provet gick jag till donkisen med Emma, Moa och Johanna för lunch och slutade sen klockan ett. Då åkte jag ner på stan tillsammans med Fia och Anna och kollade lite grann och det slutade med att jag och Fia drog genom lite affärer och sen åkte hem. Och längre än så har jag inte kommit, förutom att jag har bytt till mjukisbrallor och satt upp håret. Det är standard efter en skoldag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0